Sorg är komplicerat nog utan att man försvårar det ytterligare. Dessvärre kan många andra faktorer förvärra vår reaktion på förlusterna och hindra vår läkning.
Även om sorg inte kan delas in i några bestämda faser har sörjande ändå många snarlika reaktioner.
En känsla av bedövning - betecknas ofta felaktigt som förnekande
Reducerad koncentrationsförmåga - att vara helt upptagen med de känslor sorgen väckt
Oregelbunden sömn - sover inte alls eller sover väldigt mycket
Förändrade matvanor - äter inte alls eller äter väldigt mycket
Känslomässig bergochdalbana - känslorna varierar väldigt och man blir utmattad
En vanligt förekommande och felaktig föreställning som skapats av sörjande, av fackmän och genom litteraturen är: "Eftersom jag inte har glömt henne och ibland fortfarande saknar henne så har jag inte kommit över smärtan av förlusten." Detta tragiska synsätt hindrar och begränsar garanterat den sörjandes liv.
Att tala om det som hänt är befriande och bra, men det räcker vanligtvis inte för att vi ska känna oss fullständiga. När ska jag då påbörja min läkning?
1. Om du föll och skar upp ett djupt sår i ditt ben som blödde våldsamt skulle du då omedelbart söka läkarhjälp? Det självklara svaret är ja.
2. Om olika omständigheter ledde till att ditt hjärta brast, skulle du då söka hjälp omedelbart eller skulle du välja att förblöda känslomässigt?
Känslomässig isolering är ett stort problem för sörjande. Att fokusera på anledningen till förlusten förstärker isoleringen. Ett ofta missbrukat ord i samband med sorg är skuldkänslor. Om du inte medvetet skadat någon är det fel ord. Antagligen är du redan tillräckligt förkrossad och behöver inte extra smärta och förvirring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar