onsdag 8 januari 2014

Förstå problemet

Sorg är komplicerat nog utan att man försvårar det ytterligare. Dessvärre kan många andra faktorer förvärra vår reaktion på förlusterna och hindra vår läkning.
Även om sorg inte kan delas in i några bestämda faser har sörjande ändå många snarlika reaktioner.


En känsla av bedövning - betecknas ofta felaktigt som förnekande
Reducerad koncentrationsförmåga - att vara helt upptagen med de känslor sorgen väckt
Oregelbunden sömn - sover inte alls eller sover väldigt mycket
Förändrade matvanor - äter inte alls eller äter väldigt mycket
Känslomässig bergochdalbana - känslorna varierar väldigt och man blir utmattad


En vanligt förekommande och felaktig föreställning som skapats av sörjande, av fackmän och genom litteraturen är: "Eftersom jag inte har glömt henne och ibland fortfarande saknar henne så har jag inte kommit över smärtan av förlusten." Detta tragiska synsätt hindrar och begränsar garanterat den sörjandes liv.
Att tala om det som hänt är befriande och bra, men det räcker vanligtvis inte för att vi ska känna oss fullständiga. När ska jag då påbörja min läkning?
1. Om du föll och skar upp ett djupt sår i ditt ben som blödde våldsamt skulle du då omedelbart söka läkarhjälp? Det självklara svaret är ja.
2. Om olika omständigheter ledde till att ditt hjärta brast, skulle du då söka hjälp omedelbart eller skulle du välja att förblöda känslomässigt?


Känslomässig isolering är ett stort problem för sörjande. Att fokusera på anledningen till förlusten förstärker isoleringen. Ett ofta missbrukat ord i samband med sorg är skuldkänslor. Om du inte medvetet skadat någon är det fel ord. Antagligen är du redan tillräckligt förkrossad och behöver inte extra smärta och förvirring.

fredag 3 januari 2014

JAG

Jag är extremt dålig på att visa känslor och prata om jobbiga saker så jag var mest tyst i sällskap med andra. Haft svårt att gråta inför folk, sörjt i ensamhet. Min kära man fick istället ta emot min ilska och irritation. Jag kunde inte förstå hur andra kunde prata om annat och tyckte de var känslokalla. Jag blev "duktig och stark". Satt på mig en glad mask utåt. Jag har stängt allt inom mig. "Jag mår bra" eller "det är som det är" men hur är det med dig frågade jag istället. Tyckt även att det är lite pinsamt och skämts för mitt onormala liv, så har låtsats som det inte har hänt - förnekat. Tänkt mer på andra för att få gillande och bekräftelse. Tänkt att bara jag överlever första året - tiden läker alla sår. Stämmer inte för mig utan blivit värre till och med. Tänkt att livet går vidare men undrat hur det kan göra det!? Försökt intala mig att det finns en mening men inte hittat den...

NU stryker jag ett streck över ovanstående och väljer annorlunda!

Sorg: En försummad och missförstådd process

Se problemet.
Ditt hjärta är brustet av någon anledning. Ditt liv är inte så lyckligt och tillfredställande som du skulle vilja att det var. Ingen annan vet hur du mår.
Sorg är den normala och naturliga reaktionen på en förlust av något slag. Därför är också de känslor du känner normala och naturliga. Problemet är att vi alla har socialiserats till att tro att dessa känslor är onormala och onaturliga. Sorg är klart den starkaste av våra känslor samtidigt som den är den mest försummade och missförstådda upplevelse, både av sörjande och dess omgivning.
Vi sörjer alla förändringar av förhållanden vi tycker är betydelsefulla, dödsfall och skilsmässor är uppenbara men många andra upplevelser av förlust finns såsom flytt, sluta med missbruk, pensionering, ekonomiska förändringar, barn som flyttar etc. Även förlust av tillit, trygghet, kontroll över din kropp. Samhället ser i allmänhet inte på dessa förluster som sorger som behöver bearbetas.
Alla försök att läka hjärtat med hjälp av huvudet misslyckas eftersom huvudet är fel verktyg för uppgiften. Det är som att försöka måla med en hammare. Eftersom de flesta av oss har blivit socialiserade till att försöka lösa alla våra problem med hjälp av vårt intellekt förblir oförlöst sorg ett gigantiskt problem. "Var inte ledsen" säger många...

Vad menas med bearbetning?
Bearbetning innebär att må bättre. Bearbetning innebär att ta kontroll över effekterna av vad du varit med om istället för att låta vad du varit med om ta kontroll över dig och din lycka. Bearbetning innebär att finna en ny mening att leva, utan att vara rädd för att bli sårad igen. Bearbetning innebär att ha tillgång till sina glada minnen, utan att de störs av ånger och samvetskval. Bearbetning innebär att du tillåter dig att vara ledsen och prata om dina känslor, oavsett hur de runtomkring dig reagerar. Bearbetning innebär att kunna förlåta andra när de säger saker som beror på deras bristande kunskap om sorg. Bearbetning innebär att du en dag inser att det är normalt och hälsosamt att prata om de förluster du upplevt. Men viktigast av allt, bearbetning innebär att du får tillgång till de verktyg som du skulle ha fått redan som barn. Dessa färdigheter tillåter oss att möta våra förluster direkt.

ETT OBEARBETAT FÖRFLUTET KAN AVGÖRA DIN FRAMTID.

Sorgbearbetning

Vad är detta?, tänkte jag.
Jag såg en lapp om en föreläsning när jag väntade på att få akupunktur för infertilitet...
Halkade in på akupunktur för infertilitet när jag sökte hjälp för ryggskott.
Så jag tänkte att livet visar mig att jag ska gå på Sorgbearbetning, nu är det dags att ta tag i allt som hänt och bearbeta det.
Jag gick på föreläsningen i somras och började sedan på individuell kurs i september.
JAG som aldrig skulle "prata" med någon trodde jag. Ville inte älta och ta i det förgångna.
Idag är jag glad och nöjd att jag gjorde det, har lagt om kurs i livet och ändrat min syn på saker. Sagt Farväl till det onda och det ska inte längre skada mig.
Jag kommer nu dels för min egen del och för er som läser min blogg gå igenom kursen och plocka guldkornen.

2014

Nu är jag tillbaka och är sugen på att skriva igen! Har varit sugen ett tag men inte haft tiden...
Nu under hösten har jag gått kurs i Sorgbearbetning hos en Friskvårdsterapeut. Jag kommer framöver skriva lite om den resan och vart det tagit mig.

Idag är det Nyårsafton och alltså sista dagen på 2013. Jag var deppig i stort sett hela December men tog mig i kragen under juldagarna för att sen komma lättad ut, så hemskt egentligen. Nästa jul ska jag inte må så!!! Jag ska njuta av december och vara så glad och tacksam för allt som jag har!!
2014 ska bli ett starkt år med mycket glädje och värme!

Livet är så j-a skört och jag tror fortfarande att det kommer inte drabba mig men det har det ju gjort, kan inte fortsätta vara naiv och dum. Jag vill inte sitta bitter när jag blir pensionär och ångra att jag inte gjorde det bästa av livet! Mitt löfte för alla år framöver; Jag ska leva livet även för de som inte fick leva!!!