How come the world won't stop - Anastacia

Somebody told me
you were not coming home
The words are spinning in time
and the air certainly went cold
The sun is still shining
but everything feels like rain
oh oh
And if I had one wish
it would be to see you again

Nothing's fair
when we loose
Without a moment to say goodbye

How come the world won't stop spinning
now that you're gone
I know every end has beginings
but this one is so wrong
So wrong
so wrong

Caught in the middle
wrong place, wrong time
And I am hopelessly missing you
and I can't stop deny

Nothing's fair
anymore
And I know there's a better place
and I'll never stop dreaming of you

How come the world won't stop spinning
now that you're gone
I know every end has beginings
but this one is so wrong
So wrong

How can the seasons keep changing
since you disappeared
Ow yeah
(Tell me ) How come the world won't stop
How come the world won't stop

Sweet tears I share
this pain we lay to rest
It's hard letting go
but i keep moving on
In a place I don't belong

How come the world won't stop spinning
now that you're gone
I know every end has beginings
said this one is so wrong
said this one is so wrong

How can the seasons keep changing
since you disappeared
Ow you're gone, you're gone
Tell me how come the world won't stop
How come the world won't stop

How come the world won't stop spinning
now that you're gone
yeah, yeah
I know every end has beginnings
but this one is so wrong
So wrong.

Anastacia var en av min systers favoritartister så den här sjöngs på begravningen...
Första gången jag lyssnar på den igen...

Min kära storasysters bortgång

"Många gick alldeles för tidigt...eller var de bara på besök?
Vi tittar upp mot himlen och önskar att de ser oss.
Ofta minns vi dem...På morgonen...På natten när vi tittar på stjärnorna...
Ett datum...En låt...En plats...En doft...Varje timme, varje andetag..."


Inte trodde jag mitt första år med min blivande man, ni vet det spännande året som man är så nykär och intensivt lär känna varandra, skulle bli mitt sista år med min storasyster!!!
Inte trodde jag att efter vårt underbart mysiga besök på BB, när vi fick träffa min systerdotter, min syster bara hade en vecka kvar att leva!!! Vilka tvära kast mellan glädje och sorg!!!
Inte visste jag att vi fikade för sista gången hos mig och hon fick sista kramen av mig två dagar innan hon dog. Hon var så glad över sin flicka "Hon är perfekt" sa hon om henne.

En vecka efter förlossning sitter hon hemma i soffan och ammar. Hennes äldre son sitter bredvid, hennes man är i köket. Då händer det som inte skulle hänt, hon dör omringad av sina två barn.
Akut hjärtmuskelinflammation...
VARFÖR!!!???
Världen rasade samman...
Detta var 2004 men än idag gör det fruktansvärt ont och saknaden är stor. Tiden läker inga sår men tiden går vidare och såren får man hela tiden plåstra om...

Jag skyddar mig själv mycket genom att inte tänka på det eller prata om det för då vet jag att det blir tufft. Det värsta nu är att jag börjar glömma henne, hur såg hon ut, hur lät hennes röst, vad tyckte hon om för mat, musik eller kläder.
Jag minns hur hon kunde dra mig i håret när vi var små, slog en hårborste i mitt huvud så den gick av, jag minns våra härliga långfrukostar när jag sov över hos henne, jag minns alla våra gräl på telefon när någon slängde på luren, jag minns hur hon alltid ställde upp och var tacksam för minsta sak. Jag minns att vi var bästa vänner och kunde prata om allt och det är det jag saknar mest, vi tyckte om varandra genuint och villkorslöst, det kan man bara med systrar. Vi kände ju varandra utan och innan.

Strax innan hon dog gav jag henne en tavla med texten;

We live We laugh We cry
Best friends are We
My sister and Me

Hon fick bara bli 33 år...

Från ensamhet till tvåsamhet

Jag började med att shoppa kläder för 3000 kr samma dag! Hade aldrig hänt innan men vad skönt det kändes...en stund. Lika skönt som det var att klippa sönder de röda rosorna som stod i vår lägenhet helt plötsligt, de var ju inte till mig! Jag flyttade direkt till min syster och hämtade saker efterhand från vår lägenhet. Och där låg någon annans kläder, saker och matrester i mina formar. Allt kändes extremt konstigt och omvälvande och tog mycket lång tid att smälta. Hur blev det så här?! Vår gemensamma hund hade vi "delad vårdnad" om men fick tyvärr avliva den då den blev ännu mera aggressiv av vår separation.

Min familjehemsfar hjälpte mig med egen lägenhet och ett nytt liv startade. Jag köpte alla möbler nytt förutom en byrå som jag har än idag. Jag ville inte ha med mig någonting annat från mitt gamla förhållande och han ville inte ha några foton så de räddade jag. De ligger på vinden och om jag någon gång tittat så känns det verkligen som ett tidigare liv, väldigt avlägset!

Singelliv, det hade ju jag knappt haft då jag var så ung när jag inledde detta förhållande så jag satte igång med att gå ut varje helg och det blev ju nästan som ett gift, gick inte att bara sitta hemma. Jag drack och rökte, shoppade och åt, inget vidare egentligen men så hade jag det under 2 år och det känns bra att ändå fått den "självupptagna" tiden som jag inte hade fått tidigare. Det är många glada minnen från fester med kompisar och många av de vännerna har jag än idag! Vänner är ju ofta den familj man väljer...

2003 var jag 26 år och den sommaren hade jag bestämt mig för att inte leta ny pojkvän utan ta det som det kommer och låta ödet bestämma. Midsommarafton blev misslyckad och midsommardagen väldigt lyckad! Då träffade jag min älskade man!!! Han hade också nästan gett upp att hitta den rätta men så såg han mig :-) Åh, jag blir varm och glad i hela kroppen när jag tänker på det! Idag är vi gifta sedan 2 1/2 år tillbaka och vår gemensamma livsväg har haft många härliga berg och fruktansvärda dalar men vi är trots allt själsfränder och bästa vänner livet ut, det känner jag på mig!