Det finns tre begrepp som hjälper oss att komma igång med läkningsprocessen: annorlunda, bättre och mer av. Vad önskar du hade varit annorlunda, bättre eller mer av? Om vi inte identifierar det vi önskar hade varit annorlunda, bättre eller mer av kan vi lätt börja skylla hela vårt mående på dödsfallet eller någon annan förlust. Så länge vi tror att någon eller någonting utanför oss själva är orsaken till hur vi mår kan vi inte läka vår sorg.
När man har konstaterat att myten "tiden läker alla sår" inte stämmer, är nästa svåra hinder som sörjande behöver passera den felaktiga föreställningen att andra människor eller händelser är ansvariga för hur de mår. Denna inställning att inte ta ansvar för sina känslor och handlingar är utbredd. Offermentalitet...
Det regnar och du har tänkt att ha en picknick. Vad är det som förstör picknicken - regnet eller inställningen till regnet? Regnet förstör faktiskt picknicken men du kan inte göra någonting åt regnet, du kan bara hantera din egen reaktion på regnet. Samma sak gäller för nästan alla förluster. Vad orsakar min sorg - förlusten eller min reaktion på förlusten? Vi kan inte vrida tillbaka klockan och få det som hänt att inte hända, men vi kan göra någonting åt vår reaktion. Vi kan skaffa oss verktygen för att bearbeta vår relation till smärtan, besvikelsen, frustrationen och den hjärtesorg som orsakades av vår förlust.
Självrannsakan...
De flesta människor får rådet att "släppa taget" eller får höra att "det som har hänt har hänt". Det vore idealiskt om den mänskliga hjärnan och det mänskliga hjärtat bara kunde avfärda problem och gå vidare. Men det fungerar inte på det viset. Ingenting kan förändras förrän du tar ansvar för din egen läkning. Ta en procents ansvar för det som är ofullständigt. På samma sätt som en liten nyckel kan låsa upp en stor dörr, kan en procents ansvarstagande öppna upp ditt huvud och ditt hjärta för vägen till läkning.
måndag 30 mars 2015
Oscarsstatyett i kategorin "Sorgbearbetning"
Vi skulle också kunna kalla det för "jag mår bra" eller "sätt på dig ditt vackraste leende" eller "må bra för din familj och dina vänners skull". Du kan sätta dig ner och fråga dig själv hur många av dessa "låtsas må bra - masker" som du för tillfället använder dig av. De flesta av er vet vad jag talar om.
Den sörjande som svartmålar håller fast vi det negativa precis på samma sätt som den helgonförklarande håller fast vid det positiva. Ingen av dem ser till hela relationen. Alla relationer innehåller både positiv och negativ samverkan. Man vet att du bara kan bearbeta din sorg genom att vara helt ärlig mot dig själv och andra.
Jag önskar alla kunde helt ärligt berätta om sina känslor utan att skrämma bort de som lyssnar.
Istället begravs känslorna...
Faran med att säga "jag mår bra" är att det inte hjälper det brustna hjärtat. Det distraherar bara oss själva och andra under tiden som smärtan och ensamheten lever kvar inom oss. Slutresultatet är som att ordna så att man får en sårskorpa över ett infekterat sår. Det blir en väldig röra där under.
Ibland är de sörjandes energinivå så låg att de måste sätta på autopiloten för att orka gå upp och ta sig igenom dagen, veckan, månaden och till slut hela livet. Obearbetad sorg förbrukar enorma mängder energi. Sorg läggs på sorg...
Varje gång en förlust inte bearbetas på ett korrekt sätt begränsas vår livslust ytterligare på ett anhopande sätt. Livet blir något att uthärda och världen tycks vara en ogästvänlig plats att leva på. Du kanske har tänkt på din barndom då det fanns en förhoppning om att livet skulle bli glatt och lyckligt. Sen upptäcker du en dag att livet inte alls blev som du hade hoppats. Du kanske saknar eller har en väldigt oklar bild av hur det känns att vara lycklig.
Den sörjande som svartmålar håller fast vi det negativa precis på samma sätt som den helgonförklarande håller fast vid det positiva. Ingen av dem ser till hela relationen. Alla relationer innehåller både positiv och negativ samverkan. Man vet att du bara kan bearbeta din sorg genom att vara helt ärlig mot dig själv och andra.
Jag önskar alla kunde helt ärligt berätta om sina känslor utan att skrämma bort de som lyssnar.
Istället begravs känslorna...
Faran med att säga "jag mår bra" är att det inte hjälper det brustna hjärtat. Det distraherar bara oss själva och andra under tiden som smärtan och ensamheten lever kvar inom oss. Slutresultatet är som att ordna så att man får en sårskorpa över ett infekterat sår. Det blir en väldig röra där under.
Ibland är de sörjandes energinivå så låg att de måste sätta på autopiloten för att orka gå upp och ta sig igenom dagen, veckan, månaden och till slut hela livet. Obearbetad sorg förbrukar enorma mängder energi. Sorg läggs på sorg...
Varje gång en förlust inte bearbetas på ett korrekt sätt begränsas vår livslust ytterligare på ett anhopande sätt. Livet blir något att uthärda och världen tycks vara en ogästvänlig plats att leva på. Du kanske har tänkt på din barndom då det fanns en förhoppning om att livet skulle bli glatt och lyckligt. Sen upptäcker du en dag att livet inte alls blev som du hade hoppats. Du kanske saknar eller har en väldigt oklar bild av hur det känns att vara lycklig.
tisdag 13 maj 2014
Andra är dåligt förberedda på att hjälpa oss att hantera våra förluster
Det är enbart naturligt och hälsosamt att människor som sörjer söker tröst från sin omgivning. Emellertid blir det ganska snart tydligt för den sörjande att vänner och kollegor oftast inte är till mycket hjälp. Även om de menar väl säger de ofta saker som kan uppfattas som opassande.
De flesta välmenande människorna i vår närhet har inte någon egen erfarenhet av framgångsrik sorgbearbetning att dela med sig av. Därför uppmuntrar de oss omedvetet att agera som om vår sorg har läkt.
I vårt samhälle känner vi obehag när vi möter någon som visar sin känslomässiga smärta. De kommentarer som inte är till någon hjälp är alla välmenande. De vädjar alla till intellektet eller är råd som är svåra eller skadliga att tillämpa, som till exempel:
Var tacksam att du har en annan son
Livet går vidare
Han har det bättre där han är nu
Allting förändras
Hon fick leva ett lyckligt och fullt liv
Du kommer att träffa någon annan
Gud ger oss inte mer än vi kan hantera
Var tacksam för att han fanns i ditt liv så länge
Sörjande människor vill och behöver bli hörda. De behöver inte några goda råd. Till en viss grad handlar effektiv sorgbearbetning om att bli hörd.
En annan distraherande faktor är hur människor talar om, eller snarare inte talar om, döden. Faktum är att vi till och med har gått till sådana överdrifter för att undvika att tala om döden att endel av oss inte ens kan uttala ordet död.
Hon har gått bort.
Han har fått sin eviga vila.
Pappa är borta.
Han finns inte med oss längre.
Vi har förlorat vår mor.
Morfar sover.
Gud har kallat hem honom.
Vanligvis är det bäst att undvika alla metaforer när man talar om döden med barn. Unga, vars sinnen fortfarande utvecklas, har oftast inte förmågan att översätta metaforerna till verkligheten.
Kanske är det mest missbrukade och missförstådda ordet inom ämnesområdet sorg begreppet depression. Tragiskt nog har det felaktiga användandet av detta enda ord orsakat en epidemi av medicinering mot sorg med hjälp av psykofarmaka. När sörjande använder sig av begreppet depression avser de normalt ett tillstånd av dämpade känslor och/eller minskad energi. Låt oss säga att någons partner dör efter fyrtio års samvaro. Verkar det inte normalt att ha mindre energi då? Har inte den sörjande rätt till dämpade känslor under tiden som han eller hon försöker anpassa sig till den smärtsamma och förvirrande nya verkligheten? Många människor har uppfostrats till att söka efter medicinska lösningar på problem som inte är medicinska. Detta kan vara farligt. Behandling av sorg med hjälp av psykofarmaka kan döljas de normala och naturliga reaktionerna på sorg. När de väl har begravts är det svårt att åter komma i kontakt med dessa känslor.
De flesta välmenande människorna i vår närhet har inte någon egen erfarenhet av framgångsrik sorgbearbetning att dela med sig av. Därför uppmuntrar de oss omedvetet att agera som om vår sorg har läkt.
I vårt samhälle känner vi obehag när vi möter någon som visar sin känslomässiga smärta. De kommentarer som inte är till någon hjälp är alla välmenande. De vädjar alla till intellektet eller är råd som är svåra eller skadliga att tillämpa, som till exempel:
Var tacksam att du har en annan son
Livet går vidare
Han har det bättre där han är nu
Allting förändras
Hon fick leva ett lyckligt och fullt liv
Du kommer att träffa någon annan
Gud ger oss inte mer än vi kan hantera
Var tacksam för att han fanns i ditt liv så länge
Sörjande människor vill och behöver bli hörda. De behöver inte några goda råd. Till en viss grad handlar effektiv sorgbearbetning om att bli hörd.
En annan distraherande faktor är hur människor talar om, eller snarare inte talar om, döden. Faktum är att vi till och med har gått till sådana överdrifter för att undvika att tala om döden att endel av oss inte ens kan uttala ordet död.
Hon har gått bort.
Han har fått sin eviga vila.
Pappa är borta.
Han finns inte med oss längre.
Vi har förlorat vår mor.
Morfar sover.
Gud har kallat hem honom.
Vanligvis är det bäst att undvika alla metaforer när man talar om döden med barn. Unga, vars sinnen fortfarande utvecklas, har oftast inte förmågan att översätta metaforerna till verkligheten.
Kanske är det mest missbrukade och missförstådda ordet inom ämnesområdet sorg begreppet depression. Tragiskt nog har det felaktiga användandet av detta enda ord orsakat en epidemi av medicinering mot sorg med hjälp av psykofarmaka. När sörjande använder sig av begreppet depression avser de normalt ett tillstånd av dämpade känslor och/eller minskad energi. Låt oss säga att någons partner dör efter fyrtio års samvaro. Verkar det inte normalt att ha mindre energi då? Har inte den sörjande rätt till dämpade känslor under tiden som han eller hon försöker anpassa sig till den smärtsamma och förvirrande nya verkligheten? Många människor har uppfostrats till att söka efter medicinska lösningar på problem som inte är medicinska. Detta kan vara farligt. Behandling av sorg med hjälp av psykofarmaka kan döljas de normala och naturliga reaktionerna på sorg. När de väl har begravts är det svårt att åter komma i kontakt med dessa känslor.
Vi är dåligt förberedda på att hantera våra förluster
Nu var det länge sedan jag skrev något här! Det kom en ängel till oss 14/1 som har tagit all min tid och uppmärksamhet, nu sitter hon bredvid mig och inspekterar nyfiket på vad jag gör! Livet kan verkligen förändras över en natt och det blir kanske inte alltid som man tänkte sig men det blir som det blir och man ska vara oerhört tacksam för det som finns, varje minut!
Idag är det 3 år sedan min bror tog livet av sig. Jag saknar dig brorsan och kommer alltid göra, DU har en stor plats i mitt hjärta...
Nu fortsätter jag skriva om Sorgbearbetning och återkommer till mitt liv längre fram.
_________________________________________________________________________
Vi får mer utbildning i Första hjälpen än i hur vi ska hantera dödsfall, skilsmässor och andra känslomässiga förluster. Enbart beroende på dödsfall blir åtta miljoner människor sörjande varje år i USA. Dessutom slutar mer än 45% av alla äktenskap i skilsmässa.
Första steget för att utveckla en ny vana är att du blir medveten om ett behov. Andra steget innebär att du skaffar dig de kunskaper och färdigheter du behöver för att utforma vanan. I fallet med sorgbearbetning innebär det att du identifierar de gamla förhållningssätt som inte fungerar och ersätter dem med sådana som gör det. Tredje och sista steget innebär att du tillämpar det du lärt dig så att det blir till nya positiva vanor.
Föreställningen att tiden läker alla sår är förmodligen ansvarig för mer hjärtesorg än någon annan felaktig uppfattning i vårt samhälle. Det hemska är att det inte är sant. Det är en av de felaktiga föreställningar som har gått i arv från generation till generation.
Enbart tiden läker ingenting, det är vad du gör under tiden som leder till att du bearbetar den smärta som förlusten orsakat.
För att uppmuntra dig att delta i din egen läkning föreslår vi att du börjar på en gång. Utgå från listan över de sex felaktiga föreställningarna om sorg;
1. var inte ledsen
2. ersätt förlusten
3. sörj i ensamhet
4. tiden läker alla sår
5. var stark
6. håll dig sysselsatt
Se om du kan komma på några egna föreställningar som du lärt dig eller som påverkat din uppfattning om hur du bör hantera sorgsna, smärtsamma eller negativa känslor.
För det första har hjärnan bara tillgång till det som den har lärt sig. Den kan inte använda sig av det som den inte känner till. Om du bara får ta del av felaktig information så är det också det enda som du har tillgång till. För ett barn är föräldrarna en väldigt viktig källa till information!
Idag är det 3 år sedan min bror tog livet av sig. Jag saknar dig brorsan och kommer alltid göra, DU har en stor plats i mitt hjärta...
Nu fortsätter jag skriva om Sorgbearbetning och återkommer till mitt liv längre fram.
_________________________________________________________________________
Vi får mer utbildning i Första hjälpen än i hur vi ska hantera dödsfall, skilsmässor och andra känslomässiga förluster. Enbart beroende på dödsfall blir åtta miljoner människor sörjande varje år i USA. Dessutom slutar mer än 45% av alla äktenskap i skilsmässa.
Första steget för att utveckla en ny vana är att du blir medveten om ett behov. Andra steget innebär att du skaffar dig de kunskaper och färdigheter du behöver för att utforma vanan. I fallet med sorgbearbetning innebär det att du identifierar de gamla förhållningssätt som inte fungerar och ersätter dem med sådana som gör det. Tredje och sista steget innebär att du tillämpar det du lärt dig så att det blir till nya positiva vanor.
Föreställningen att tiden läker alla sår är förmodligen ansvarig för mer hjärtesorg än någon annan felaktig uppfattning i vårt samhälle. Det hemska är att det inte är sant. Det är en av de felaktiga föreställningar som har gått i arv från generation till generation.
Enbart tiden läker ingenting, det är vad du gör under tiden som leder till att du bearbetar den smärta som förlusten orsakat.
För att uppmuntra dig att delta i din egen läkning föreslår vi att du börjar på en gång. Utgå från listan över de sex felaktiga föreställningarna om sorg;
1. var inte ledsen
2. ersätt förlusten
3. sörj i ensamhet
4. tiden läker alla sår
5. var stark
6. håll dig sysselsatt
Se om du kan komma på några egna föreställningar som du lärt dig eller som påverkat din uppfattning om hur du bör hantera sorgsna, smärtsamma eller negativa känslor.
För det första har hjärnan bara tillgång till det som den har lärt sig. Den kan inte använda sig av det som den inte känner till. Om du bara får ta del av felaktig information så är det också det enda som du har tillgång till. För ett barn är föräldrarna en väldigt viktig källa till information!
onsdag 8 januari 2014
Förstå problemet
Sorg är komplicerat nog utan att man försvårar det ytterligare. Dessvärre kan många andra faktorer förvärra vår reaktion på förlusterna och hindra vår läkning.
Även om sorg inte kan delas in i några bestämda faser har sörjande ändå många snarlika reaktioner.
En känsla av bedövning - betecknas ofta felaktigt som förnekande
Reducerad koncentrationsförmåga - att vara helt upptagen med de känslor sorgen väckt
Oregelbunden sömn - sover inte alls eller sover väldigt mycket
Förändrade matvanor - äter inte alls eller äter väldigt mycket
Känslomässig bergochdalbana - känslorna varierar väldigt och man blir utmattad
En vanligt förekommande och felaktig föreställning som skapats av sörjande, av fackmän och genom litteraturen är: "Eftersom jag inte har glömt henne och ibland fortfarande saknar henne så har jag inte kommit över smärtan av förlusten." Detta tragiska synsätt hindrar och begränsar garanterat den sörjandes liv.
Att tala om det som hänt är befriande och bra, men det räcker vanligtvis inte för att vi ska känna oss fullständiga. När ska jag då påbörja min läkning?
1. Om du föll och skar upp ett djupt sår i ditt ben som blödde våldsamt skulle du då omedelbart söka läkarhjälp? Det självklara svaret är ja.
2. Om olika omständigheter ledde till att ditt hjärta brast, skulle du då söka hjälp omedelbart eller skulle du välja att förblöda känslomässigt?
Känslomässig isolering är ett stort problem för sörjande. Att fokusera på anledningen till förlusten förstärker isoleringen. Ett ofta missbrukat ord i samband med sorg är skuldkänslor. Om du inte medvetet skadat någon är det fel ord. Antagligen är du redan tillräckligt förkrossad och behöver inte extra smärta och förvirring.
Även om sorg inte kan delas in i några bestämda faser har sörjande ändå många snarlika reaktioner.
En känsla av bedövning - betecknas ofta felaktigt som förnekande
Reducerad koncentrationsförmåga - att vara helt upptagen med de känslor sorgen väckt
Oregelbunden sömn - sover inte alls eller sover väldigt mycket
Förändrade matvanor - äter inte alls eller äter väldigt mycket
Känslomässig bergochdalbana - känslorna varierar väldigt och man blir utmattad
En vanligt förekommande och felaktig föreställning som skapats av sörjande, av fackmän och genom litteraturen är: "Eftersom jag inte har glömt henne och ibland fortfarande saknar henne så har jag inte kommit över smärtan av förlusten." Detta tragiska synsätt hindrar och begränsar garanterat den sörjandes liv.
Att tala om det som hänt är befriande och bra, men det räcker vanligtvis inte för att vi ska känna oss fullständiga. När ska jag då påbörja min läkning?
1. Om du föll och skar upp ett djupt sår i ditt ben som blödde våldsamt skulle du då omedelbart söka läkarhjälp? Det självklara svaret är ja.
2. Om olika omständigheter ledde till att ditt hjärta brast, skulle du då söka hjälp omedelbart eller skulle du välja att förblöda känslomässigt?
Känslomässig isolering är ett stort problem för sörjande. Att fokusera på anledningen till förlusten förstärker isoleringen. Ett ofta missbrukat ord i samband med sorg är skuldkänslor. Om du inte medvetet skadat någon är det fel ord. Antagligen är du redan tillräckligt förkrossad och behöver inte extra smärta och förvirring.
fredag 3 januari 2014
JAG
Jag är extremt dålig på att visa känslor och prata om jobbiga saker så jag var mest tyst i sällskap med andra. Haft svårt att gråta inför folk, sörjt i ensamhet. Min kära man fick istället ta emot min ilska och irritation. Jag kunde inte förstå hur andra kunde prata om annat och tyckte de var känslokalla. Jag blev "duktig och stark". Satt på mig en glad mask utåt. Jag har stängt allt inom mig. "Jag mår bra" eller "det är som det är" men hur är det med dig frågade jag istället. Tyckt även att det är lite pinsamt och skämts för mitt onormala liv, så har låtsats som det inte har hänt - förnekat. Tänkt mer på andra för att få gillande och bekräftelse. Tänkt att bara jag överlever första året - tiden läker alla sår. Stämmer inte för mig utan blivit värre till och med. Tänkt att livet går vidare men undrat hur det kan göra det!? Försökt intala mig att det finns en mening men inte hittat den...
NU stryker jag ett streck över ovanstående och väljer annorlunda!
NU stryker jag ett streck över ovanstående och väljer annorlunda!
Sorg: En försummad och missförstådd process
Se problemet.
Ditt hjärta är brustet av någon anledning. Ditt liv är inte så lyckligt och tillfredställande som du skulle vilja att det var. Ingen annan vet hur du mår.
Sorg är den normala och naturliga reaktionen på en förlust av något slag. Därför är också de känslor du känner normala och naturliga. Problemet är att vi alla har socialiserats till att tro att dessa känslor är onormala och onaturliga. Sorg är klart den starkaste av våra känslor samtidigt som den är den mest försummade och missförstådda upplevelse, både av sörjande och dess omgivning.
Vi sörjer alla förändringar av förhållanden vi tycker är betydelsefulla, dödsfall och skilsmässor är uppenbara men många andra upplevelser av förlust finns såsom flytt, sluta med missbruk, pensionering, ekonomiska förändringar, barn som flyttar etc. Även förlust av tillit, trygghet, kontroll över din kropp. Samhället ser i allmänhet inte på dessa förluster som sorger som behöver bearbetas.
Alla försök att läka hjärtat med hjälp av huvudet misslyckas eftersom huvudet är fel verktyg för uppgiften. Det är som att försöka måla med en hammare. Eftersom de flesta av oss har blivit socialiserade till att försöka lösa alla våra problem med hjälp av vårt intellekt förblir oförlöst sorg ett gigantiskt problem. "Var inte ledsen" säger många...
Vad menas med bearbetning?
Bearbetning innebär att må bättre. Bearbetning innebär att ta kontroll över effekterna av vad du varit med om istället för att låta vad du varit med om ta kontroll över dig och din lycka. Bearbetning innebär att finna en ny mening att leva, utan att vara rädd för att bli sårad igen. Bearbetning innebär att ha tillgång till sina glada minnen, utan att de störs av ånger och samvetskval. Bearbetning innebär att du tillåter dig att vara ledsen och prata om dina känslor, oavsett hur de runtomkring dig reagerar. Bearbetning innebär att kunna förlåta andra när de säger saker som beror på deras bristande kunskap om sorg. Bearbetning innebär att du en dag inser att det är normalt och hälsosamt att prata om de förluster du upplevt. Men viktigast av allt, bearbetning innebär att du får tillgång till de verktyg som du skulle ha fått redan som barn. Dessa färdigheter tillåter oss att möta våra förluster direkt.
ETT OBEARBETAT FÖRFLUTET KAN AVGÖRA DIN FRAMTID.
Ditt hjärta är brustet av någon anledning. Ditt liv är inte så lyckligt och tillfredställande som du skulle vilja att det var. Ingen annan vet hur du mår.
Sorg är den normala och naturliga reaktionen på en förlust av något slag. Därför är också de känslor du känner normala och naturliga. Problemet är att vi alla har socialiserats till att tro att dessa känslor är onormala och onaturliga. Sorg är klart den starkaste av våra känslor samtidigt som den är den mest försummade och missförstådda upplevelse, både av sörjande och dess omgivning.
Vi sörjer alla förändringar av förhållanden vi tycker är betydelsefulla, dödsfall och skilsmässor är uppenbara men många andra upplevelser av förlust finns såsom flytt, sluta med missbruk, pensionering, ekonomiska förändringar, barn som flyttar etc. Även förlust av tillit, trygghet, kontroll över din kropp. Samhället ser i allmänhet inte på dessa förluster som sorger som behöver bearbetas.
Alla försök att läka hjärtat med hjälp av huvudet misslyckas eftersom huvudet är fel verktyg för uppgiften. Det är som att försöka måla med en hammare. Eftersom de flesta av oss har blivit socialiserade till att försöka lösa alla våra problem med hjälp av vårt intellekt förblir oförlöst sorg ett gigantiskt problem. "Var inte ledsen" säger många...
Vad menas med bearbetning?
Bearbetning innebär att må bättre. Bearbetning innebär att ta kontroll över effekterna av vad du varit med om istället för att låta vad du varit med om ta kontroll över dig och din lycka. Bearbetning innebär att finna en ny mening att leva, utan att vara rädd för att bli sårad igen. Bearbetning innebär att ha tillgång till sina glada minnen, utan att de störs av ånger och samvetskval. Bearbetning innebär att du tillåter dig att vara ledsen och prata om dina känslor, oavsett hur de runtomkring dig reagerar. Bearbetning innebär att kunna förlåta andra när de säger saker som beror på deras bristande kunskap om sorg. Bearbetning innebär att du en dag inser att det är normalt och hälsosamt att prata om de förluster du upplevt. Men viktigast av allt, bearbetning innebär att du får tillgång till de verktyg som du skulle ha fått redan som barn. Dessa färdigheter tillåter oss att möta våra förluster direkt.
ETT OBEARBETAT FÖRFLUTET KAN AVGÖRA DIN FRAMTID.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)